Vallning

Så började det!

1998 köpte jag "Max", Fashionpacks Dangerous Mind, av Jörgen Carlsson.

Under våra promenader i skogen så tänkte jag ofta, att "Max" beter sig inte som andra Bearded Collies".

Han sprang i stora svängar och cirklar och gick gärna bakom mig för att nypa eller slå med tassarna om jag gick för sakta.

Jag funderade över om jag hade sett detta beteende förut på en Bearded Collie och visst hade jag det!

Det var i början av min kontakt med Bearded Collie, alltså på 70 talet

när jag hade Farmarens Zivago och hans dotter Farmarens Felicia.

På den tiden bodde vi på landet och hade djur på gården och

jag hade ofta dessa två hundar till min hjälp att ta ut och in fåren och kalvarna.

Dessutom höll de reda på kalkonerna på gården!

Men de gjorde även en annan sak som inte var så bra och som jag genast tänkte på,

när jag så Max framfart i skogen: de jagade bilar, bussar och allt som rörde sig på vår väg och kom i vägen för dem.

"Nej inte nu igen!" tänkte jag nästan lite högt.

Jag ville inte ha en sådan hund till eftersom vi nu bodde närmare en stor och mycket trafikerad väg.

Genom kontakter fick jag telefonnumret till Maria Nyberg, alltså Vallhundsklubbens ordförande i Gävle

och tillika instruktör men hur det var bestämde vi att jag skulle komma till Hemlingby och prova Max på hennes får.

Jag var ganska rädd och tveksam men bestämde mig ändå för att det kunde vara värt besväret att prova.

Max och jag åkte till Hemlingby och mötte Maria och en massa andra hundar - Border Collie och Kelpie -

så gissa om jag kände mig udda och ensam.

Maria berättade lite om hur testet skulle gå till och frågade om jag hade stopp och stanna på min hund

och jag svarade ganska klart att det hade jag. "Även vid störning?" undrade Maria.

Jag svarade "nej men jag har korv i fickan så det skall säkert gå bra!

" Varpå alla gapskrattade och jag fattade ingenting som vanligt.

Så småningom blev det Max och min tur och jag tog honom till hagen och satte honom

eller rättare sagt försökte att sätta honom.

Efter instruktion från Maria släppte jag Max som for som en kanonkula ut till fåren, cirklade runt dem och höll ihop flocken.

Oj, vad det såg lätt ut! tyckte jag tills Maria frågade om jag kunde få stopp på Max.

"Enkelt!" tänkte jag - "klart han kommer till mig - han är ju lydig!"

Men den här gången var det roligare med fåren och korven i fickan kunde jag glömma.

Vi klarade testet i alla fall och vi fick vara med på kursen! Jag var så glad och nöjd när vi åkte hem.

Numera vallar Max´s i regnbågens land.

Jag fortsatte sedan med Hairdogs Morning of the Stardust, "Sessan",

vi tävlade lite och hon gjorde ett godkänt anlagstest på får i SVAKS regi.

Så blev det Vargåkerns Gypsy Girl, "Carmen", som fick prova på får lite grand och jag såg fram emot att få börja träna henne. Tyvärr han vi inte ens börja att få ordning på Carmen i fårhagen innan hon insjuknade i en svår sjukdom och fick lämna detta liv.

Det var alltså Max som tog mig in i vallningen igen vilket jag är mycket glad över.

Nu har vi även egna får att valla på och jag är riktigt inbiten och intresserad av att utveckla vallning med Bearded Collie

och vallningen har också givit Reine och mig ett gemensamt intresse.

Sedan några år tillbaka har vi arbetat målmedvetet med att utveckla vallningen för rasen

och vi har återkommande träningar och tävlingar.

/Tina och Reine

Bilderna är klickbara